Ångest
Det drabbar mig ibland.
Nu mer sällan.
Men det fanns en tid och plats då ångesten slog till som en våldbenägen äkta man.
Panikångesten vältrar sig i mitt inre.
Morgnar sig, sträcker på sig, flyttar runt mina inälvor.
Gör skavsår i min själ.
Panikångest är någon man lär sig leva med. Man lär sig känna igen varningnar.
Jag kan oftast stoppa paniken innan den blommar ut i all sin prakt.
Nu för tiden känns den värst i benen. Som om jag borde fly, springa därifrån.
Som om det skulle göra allt bättre.
Fin blogg! :)
sv: tack! :)
Fin blogg hörru,starkt:)jag skriver själv om ångets eller gjorde..der är jobbigt ta och kika in min blogg längre till baka.Om du behöver hjälp av någon som vart med om samma är det bara att skriva med mig.Jag lovar jag vet precis hur dte känns kram Mirelle.
