Ensam
Kan inte gå och lägga mig.
Ensamheten har barrikerat sig i sängen.
Somnar på soffan.
Drömmer i en grön nyans om världens undergång.
Vaknar till strax innan sju. Svettas.
Går upp borstar tänderna, passar på att ta en dusch.
Det kalla vattnet smeker min kropp. Ser en spindel krypa ut ur ventilationshålet.
Jag har fastnat i spindelns nät. Den lindar in mig i dess klibbiga trådar.
Försöker komma loss.
Kämpar, men förgäves.
Med enorm skicklighet spinner den sin väv runt min nakna kropp.
Nätet värmer.
Jag passar på att njuta av uppmärksamheten.
(Jag är en främling för dig. Var glad för det!)
Strax ska han tömma mig på blod. Spindeln sätter sina små huggtänder i mitt lår.
Det kommer inget blod.
Jag har inget mer att ge av mig själv. Jag är tom.
Jag erbjuder han min hals.
Men han nekar och lämnar mig.
Mitt livs brunn står vidöppen.
